Hyper-In-Active

Sum Ergo Sum

Cascades

I’m told to keep my door open
To greet every guest with equal curiosity
No one is to be prefered
No one to be judged
as being good or bad

I’m told that the open door and the open mind
will allow the endless stream of visitors
to flow unrestricted

This is all good and well
but I keep asking
– Why this endless stream of visitors?
– Why do they keep coming?

The answer arise
seemingly out of nowhere
They come to my house
asking the one fundamental question:
– Am I desired or unwanted?
– Am I good or bad?

Answering them as they appear is a mistake
Not answering them is even worse
Say No to your guest and he will occupy your space
Say Yes to your guest and he will disappear
But every visitor, thus dissolved by your acceptance,
will soon come back
Unsatisfied with being erased

The proper way to treat your guests
is to accept them as they are
before they enter your house
before they become yours to care for

Do that and they will find no reason
coming to you for allowance
Do that and the walls surrounding your house
will be what dissolves
Without the walls creating the illusion
of host and guest
No one has to be let in by anyone
No one has to be kept out

The river, once running from here to there
cascades in all directions
I am no longer responsible for the
free or restricted flow
I am myself free, just as the river always was,
to cascade in all directions

Advertisements

9 responses to “Cascades

  1. seeingwhatis 2013/11/22 at 15:24

    Sååååå vackert.
    Och gästerna liksom tankarna och floden är aldrig desamma. Inte samma vatten. Allt rör sig. Rinner. Hur skulle de kunna stanna…

    • Niklas 2013/11/22 at 16:34

      Illusionen av att den går att stoppa och idéen om att jag kan påverka detta opåverkbara, den är stark. När jag utan ansträngning inkluderar den illusionen så får den sitt svar, den slutar hälsa på. Den blir sig själv och jag blir den. Hand i hand flyter vi fram och bredvid oss flyter upplysningen. Vi är plödsligt jämlikar. Varken vänner eller ovänner.

      • seeingwhatiseeing 2013/11/23 at 01:19

        Javisst. Illusionen i sig självt är det enda som kan stanna (ett tag… ett liv i värsta fall).
        Eftersom illusionen är tro.
        Tro är inte en tanke, det är en övertygelse som liksom “färgar” varje tanke.
        Så denna “färgning” av tankar är det enda som kan dröja sig kvar om man inte kapitulerar inför sitt motstånd.
        Tankarna i sig själva är ständigt föränderliga, de är en del i en ström, inte avskilda objekt. Vi kallar dem tankar, men de har ingen början, inget slut.
        Det är ju bara “vissa tankeämnen” som vi kallar för “en tanke”.
        De ämnen vi inte gillar eller som vi gillar särskilt, ideer, nya lärdomar, fobier, tankebilder mm. Tydliga bitar. Visuella tankar. Tankar som berättar en historia eller antyder ett framtida skeende. Eller antyder en möjlighet till kontroll som vi “bör” försöka ta, eller borde ha haft…
        Tankarna finns inte såsom objekt (egentligen). De finns bara i form av vad de verkligen är. Och det kan ingen veta.
        Men vi påstår att delar av “tänkandet” är tankar, dvs objekt.
        Egentligen finns bara seende, och det som ses, som ingen vet vad det är för det är inte “något”, utan bara vad det är. Ärigheten, ärandet självt.
        Hur är det nu man brukar säga: “det är som det är” 🙂
        Färga tankar med tro är ett misstag.
        Jag kan inte mycket om buddhism, men jag misstänker att felet med den inte är det som sägs i skrifter, utan bara själva tron på dessa “sanningar”.
        Jag tror att vi undrar över saker tills vi finner det. Sen finns inte mycket att göra, annat än att leva.
        I all sin enkelhet.
        Vi kan babbla och stöta och blöta för att det är trevligt, kul, intressant, och det kan hjälpa andra så det finns inget fel i det. Vi kan påminna varann. Det är en fin kraft i den här världen.
        Men egentligen kan vi bara vara del av allt och leva fullt ut. I stunden.
        Det är i sin enkelhet (svårighet LOL) det “högsta”, själva meningen i sig självt. Att vara.
        Kram

      • Niklas 2013/11/23 at 07:52

        Jag trivs ju bra i zen-tron och där säger man gärna “tro inte på någonting”.
        Just zen och advaita har ju mkt gemensamt bl.a. det enkla, avskalade odogmatiska.
        Allt Gott

  2. seeingwhatis 2013/11/23 at 10:02

    Advaita är advaita tills det upphör vara advaita.

  3. Pingback: Cascades | seeingwhatis

  4. Pingback: The practice of abstention | Hyper-In-Active

Let me put it this way:

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: